höststart

Jag sörjde semesterns slut förra veckan, men nu börjar jag se fram emot höstens rutiner. När det blev lite kyligare tänkte jag på krispig höstluft, tunn ullkappa och promenader i fallna löv. Hösten är inte så dum ändå. Och sen vintern, den tycker jag sämst om men då blir vi ju fyra i familjen så fokus kommer ju helt klart att ligga på annat än årstidens växlingar och väder (minns inte ens att det tydligen var dåligt väder i princip hela sommaren lilla A föddes, i bubblan var det annat som gällde).

Jag känner mig riktigt gravid nu. Börjar få svårt att böja mig och kan inte längre krypa runt obehindrat bland leksakerna på golvet hemma. Foglossningen är värre denna gång, troligen pga att jag lyfter tvååring lite titt som tätt. En ljuvlig tvååring, ständigt snackande, så klok men samtidigt så liten. Jag kan få ångest av att tänka på hur hon kommer uppleva det här att få ett syskon, att inte vara den som får all uppmärksamhet längre.

Det är mycket mindre gnäll och konflikter hemma sen vi började jobba båda två, såklart sliter man mindre på varandra när man inte är hemma ständigt. Jag försöker normalisera, tänka att det är vanligt att det blir så på somrarna, hör om liknande problem på andra håll. Hoppas att vi kan fortsätta vara ett bra team, även under nästa omgång sömnlösa nätter (ok, även det ett kapitel som ger ångest så vi skjuter upp de tankarna lite till). Nu är det snart nattningsdags, lite för sent men fortfarande är inte dygnet helt tillbakavänt från semestertider.