torsdag, fast det känns som fredag eftersom det är midsommarafton imorgon. midsommarafton är nog den mest nedtonade helgen i min värld. när jag var singel så var konceptet för en lyckad midsommarhelg obegränsad tillgång till jordgubbar samt några olästa pocketböcker. de senaste åren har vi firat ihop med mr S' bästa kompis. det är inget fel på honom, han är trevlig och så. men det känns inte som att han och jag är speciellt socialt kompatibla, vi kommer liksom aldrig längre än till en väldigt ytlig relation som mest består av kallprat. därför känns det ju som att hans närvaro är något som jag både kan ha och mista, men jag får ju förstås bjuda till. öppna upp vårt hem och liksom hyckla en välkomnande attityd, för mr S' skull om inte annat.
vad som är bra med det här umgänget är ju att han inte tycker det är det minsta konstigt när jag drar mig tillbaka och pysslar med mitt, eller tar med mig hundarna och går ut och går i flera timmar. så det är ju ingen som tvingar mig att sitta och umgås och vara trevlig. det är ju vilsamt.
idag är min assistent ledig och även om det innebär att jag får det stressigare så är det ändå SKÖNT att bara jobba och inte behöva tänka på något mer än det. slippa småprata om ditt och datt, slippa svara på frågor, slippa visa och förklara och i största allmänhet vara till hands med ett käckt leende, kunna gå till fikarummet utan att liksom SAMORDNA detta för att ingen ska ta illa upp eller känna sig utanför. det tar visst på krafterna. livet hade nog varit lite enklare om man, jag alltså, varit mer social och uppskattat människors närvaro än vad jag uppenbarligen gör. men men. det är bara att gå på som förut och inte stanna eller se sig om, som ola magnell skulle ha sagt.