Snart skolavslutning

Just nu finns det många minus i mitt liv. Efter en intensiv vår (nä, inte sååå intensiv. Men med tanke på hur mitt liv sett ut sedan min vägg-upplevelse så har den varit väldigt intensiv ändå.) så behöver jag mycket tomrum. Men det får jag inte. Det finns helt enkelt inte.

Under våren har det inkommit tre orosanmälningar till socialtjänsten angående barnen i vår familj. Det är inte en vild gissning att det är Ms ex som står bakom samtliga anmälningar. Även om den första skickades av skolan, den andra av BUP och den tredje är anonym. De två första gäller Ms mellanbarn och den tredje gäller min stora. Utredningen som blev för Ms barn är snart klar och anmälan angående 14-åringen har nyss kommit in.

Jag är väl medveten om att socialtjänsten inte kan göra ett enda skit när det gäller barnen - det finns helt enkelt inte grund för en LVU-dom. Men att bli skärskådad på det vis som en utredning innebär är ändå jobbigt.

Men jag vidhåller det jag alltid sagt: Bättre en anmälan för mycket än en för lite. Trist bara att exet känner att det är så viktigt att jävlas med oss. Fast jag tror att utredningen egentligen syftar till (från hennes horisont alltså) att få grund till ensam vårdnad. Nå, vi får väl se vad som händer när utredningen är färdig.

Ett annat minus är att jag plötsligt känner mig politiskt vilsen. Eller egentligen gör jag inte alls det. Jag vet vilket partis program som står mig närmast. Men de lokala företrädarna kan jag bara inte rösta på. Så i kommun- och landstingsvalet har jag ingen aning om vad jag ska rösta på. Några partier går bort direkt - jag har trots allt varit politiskt aktiv så pass nyss att jag känner de flesta topnamnen på listorna rätt väl. Jag vet vilka jag kan tänka mig att rösta på och vilka jag inte kan rösta på. Men det är lättare att välja bort än att välja. När inte topnamnen får mig att välja bort kan ideologierna få mig att välja bort. Men när jag går in på val.se och läser listorna så är det ändå svårt att faktiskt välja. Det är tur att det är några månader kvar...

Arbetslösheten börjar tära på mig. Jag måste nog hitta något att göra rätt snart - om så bara ideellt arbete.

För övrig var jag i Indien för första gången i april. Det var helt fantastiskt!