windows 95

igår var jag på massage efter jobbet. sen åkte jag bara hem och gjorde ingenting. såg ogräset växa, typ. hade en diskussion med mr S angående fönsterputsarfirman, något som han tyckte var HELT MENINGSLÖST vilket som jag inte ens orkar bli upprörd över. han menar att sånt kan man ju lika gärna göra själv och jag bara: MEN GÖR DET DÅ. för det är sånt som hos oss aldrig blir av. jag hatar att putsa fönster och speciellt på vårt hus där man inte kommer åt ett enda fönster utan att behöva stå på stege, och jag står inte på stegar om jag inte absolut måste, så det är liksom dubbla trösklar att ta sig över där. mr S säger sig inte hata vare sig fönsterputsning eller stegar, men störs å andra sidan inte av att fönstren är smutsiga så därför känner han aldrig det där att nu jävlar är det dags. och jag tycker inte alltid att det är sådär jätteroligt att vara den som ser till att allting händer heller. därför tyckte jag att idén med fönsterputsarfirman var strålande, men mr S tycker det är onödigt. resultatet av diskussionen blev i alla fall att jag betalar fönsterputsningen med mina pengar istället för ur den gemensamma kassan. fine with me, man måste inte tycka lika om allt och även om jag gärna hade sett att vi gjorde det i just städfrågor så kan jag ju inte tvinga honom att reta sig på oputsade fönster och jag skulle nog inte heller vilja att han tog initiativ bara för att behaga mig. eller rättare sagt. jag hade verkligen uppskattat om han hade gjort det för min skull, alltså med syftet att glädja eller överraska mig. men inte för att jag inte ska bli eller vara sur. när någon tassar med ängsliga steg och försöker vara till lags är nog det mest avtändande jag vet.

jaja. vi kunde i alla fall diskutera det hela i lugn och ro utan att någon blev sur. trots galopperande pms. alltid något.