Valborg och första maj har varit min favorithögtid/ledighet sedan 2002. I teorin i alla fall, för inget slår just det året. En ljummen vår, träden hade just slagit ut och var spädgröna och himlen var något mjölkig men inte blöt. Vi dissekerade fisk på biologilektionen som låg sist på dagen och jag blev mött av mina stora kärlek som tagit bussen från sin stad till min och krånglat sig ut till min skola och som inte alls var kär i mig. Inte då i alla fall. Vi spanade på brasa, åt mat med min familj och hånglade tyst tills gryningen kom.
Det dygnet står som en helig pelare i mitt minne och inget har kunnat överträffa den, men jag får fortfarande lite panik över att jag inte ens försökt under de valborgar som passerat sen dess. Många kvällar har jag stått med stelfrusna fingrar och glott på en eld och tänkt att jag måste avnjuta stunden. Sen var jag länge ihop med en kille som fyllde år första maj och fokus flyttades dit. Tror jag, jag minns knappt någon annan Valborg än den där magiska 2002 även om förväntningarna inför varje varit skyhöga.
Hur som helst! Gårdagen ägnade jag åt att hänga med en kompis i boxen. Tränade ofokuserat och utan att egentligen anstränga mig och åt sedan en stor sallad och undvek bröd. Glutenfri månad, började i måndags. Det går bra och jag skippar även det mesta sockret när jag ändå är igång.
Man håller på alltså.
När jag var hemma hos mina föräldrar för ett tag sen, kollade vi på gamla bilder. Sommaren 2009 var jag supersmal och visste inte om det. Men jag ser det nu. Jag var också fruktansvärt olycklig.
Andra somrar har jag istället varit större än någonsin men inte lycklig då heller så att.
Äsch. Jag tycker nog ändå att tiden går lite väl fort fram just nu. Det är maj och snart är det juni och min framtid känns som en fjäder i vinden.