Velpotta!

Långhelg och ledigt. Hade tänkt åka upp till Stockholm och planerat för det, men av olika skäl blev det inte av. Velande in i det sista, åka eller inte åka.

Kompisen som drog igång det hela och ville åka med mej i bilen kom på att hon ville åka andra tider och bokade tågbiljetter, så där försvann sällskapet och en orsak att åka.

KV ska hem till stan igen, men han ville stanna här längre och det slutar med att han oxå tar tåget. Miljövänligt och bra för all del, men det hade varit roligt med en road-trip oxå.

Vännen jag skulle hälsa på på vägen kanske har andra planer, men kan inte bestämma sej. Jag har fortfarande inte fått besked om hur hon gör/har gjort. Det finns anledningar så jag förstår varför det är så, men är ändå rätt svårt att förhålla sig till när man inte får veta något. Men anledningen att ta bil istället för tåg var för att kunna göra omvägen förbi henne.

Ytterligare en kompis på vägen som jag tänkte titta förbi har annat för sej. OK, då blev det inte så där heller.

Sen blev vi bjudna på en fest här hemma på valborgskvällen så det var ju trevligt. Men ok då kunde vi ju åka på morgonen efter, men då kom vi på att bjuda in ett gäng folk på pannkaksfrukost, så då får vi väl åka efter lunch istället.... och så vidare.

Det var en mycket trevlig fest, och trevlig pannkaksfrukost oxå. 12 personer åt 24 portioner amerikanska pannkakor med diverse gott tillbehör. Det här får nog bli en första-maj-tradition! :-)

NU har vi bestämt att stanna här. Vi har bokat tågbiljett till KV, jag har planerat att ta det lugnt i helgen och vila ut, vilket inleddes med att diska och storstäda pannkakigt kök samt att putsa alla smutsiga fönster och dammsuga. Tjoho! Så lugnt och avslappnande att vara ledig!

I eftermiddag ska vi ut och gå i solen och sen får vi se vad som händer. Det är faktiskt lite skönt att ha en oplanerad helg och jag kan tänka mej bättre sätt att spendera den än i en bil.

Samtidigt längtade jag så efter att komma iväg, se nåt annat, få lite storstadsluft och träffa stockholmsvänner. Men det får bli nästa gång.

Det värsta är ändå allt detta velande, när man försöker anpassa sej efter massa andra personer runt om kring, vänta på besked, försöka pussla ihop det med massa olika tider och platser. Jag inser att jag borde sätta ner foten, bestämma hur jag vill ha det och sen får det lösa sej. Andra kan faktiskt oxå kompromissa om de tycker det är viktigt att ses, men nä, det faller liksom alltid på mej att få ihop det.

Nåja, nu är det som det är. Vi är äntligen "bestämda" och blir kvar där vi är.