jaha, jobbet. det seglade visst upp en akut likviditetskris av större mått precis innan påsk, fast då hade jag hunnit masa mig härifrån och slapp därför undan alla rykten och spekulationer. nu har det tydligen ordnat upp sig igen, åtminstone tillfälligt. bra är det ju inte, men det är inte heller så att konkursförvaltaren står i farstun och vill in i detta nu. jag har lite svårt att greppa vad som händer, de som äger oss är så abstrakta och vad som försiggår uppe på huvudkontoret går för det mesta oss helt spårlöst förbi. men det är väl bara att gneta på, hålla tummarna och hoppas att det löser sig. mer kan man ju liksom inte göra.
i övrigt: massor, massor, massor. idag ska jag först hem och städa, sen iväg till grannbyn och passa barnbarnen, sedan på möte i brukshundklubben, lyckligtvis i samma grannby. imorgon efter jobbet ska jag åka upp till spårskogen och lägga spår, på lördag är det viltspårträning med minsting hela dagen och på söndag ska jag tävla med valpen i bruksspår för första gången (vilket i nuläget känns O-ER-HÖRT nervöst) och, tja, det var väl helgen. och hur det går på söndag har betydelse för framtida träningsupplägg med valpen, men det är ju ingen idé att börja spåna i det nu, innan jag vet hur det blir. men mrs kontrollbehov vill ju gärna ha en femårsplan för allt. ibland blir jag så trött på mig själv.
och på onsdag, SUCK, kommer mina föräldrar och på torsdag ska vi fira barn och barnbarns födelsedagar, de kan ju inte komma på kalas de blir bjudna på som vanligt folk utan det måste alltid till något specialarrangemang och jag blir trött bara jag tänker på det. så kom jag på en smart grej, tyckte jag själv. lille A har sagt att han vill vara själv, som i utan lillebror, hos oss någon gång. och då kom jag på att han kan ju komma till oss samtidigt som mina föräldrar är där, så får dom lite extra egentid med honom, han får maximal uppmärksamhet från fyra vuxna och tiden kommer förhoppningsvis att gå fort. lille A gillar sin gammelmormor och gammalmorfar (mer än de förtjänar med tanke på hur lite uppmärksamhet de ägnar honom i vanliga fall). jag planterade denna idén hos mr S igår, och han sa väl ingenting som gick att tolka som att han var emot det. sen i morse såg jag att mr S hade skickat ett sms någon gång i natt (alltså det här med mr S och hans sätt att skicka sms är något av en gåta för mig) där det stod "lille A + din mamma = dålig idé". eh, jaha? alltså, kan man inte skicka mer information än så kan man ju lika gärna låta bli att sms:a, kan jag ju tycka. det är lite som när folk skriver (typ) "grrrr, jag blir så jävla ARG" på facebook och sen inget mer, tror de man är tankeläsare? AH.
jag har bett min chef om ledigt nästa fredag som är klämdag och TYCKER att jag borde få vara det, för a. jag är nästan aldrig ledig, b. min assistent börjar på måndagen och då finns det goda möjligheter att jobba ikapp (och c. för att jag behöver vila ut efter att ha umgåtts med mina föräldrar, fast det är ju inte direkt chefens business) men han drar på svaret och vill veta hur det ska gå med ditten och datten och tänk om det eller det händer. mr hängslen och livrem, det är min chef det. ibland undrar jag vad han skulle ta sig till om jag blev sjuk och var borta låt oss säga en hel vecka under högsäsongen, om jag inte ens kan vara ledig EN dag när det är planerat. eller nu har han ju i och för sig inte sagt nej (än), men risken finns ju. bä. jag vill vara ledig. trött. note to self: SLUTA BOKA UPP VARJE LEDIG STUND HELA TIDEN. ja, jag vet att du tycker det är roligt, men du tycker även att det är roligt att vara hemma, ligga i soffan, läsa böcker, umgås med din man. men det är som om det fattas en bit i hjärnan så fort det dyker upp någon aktivitet i kombination med en lucka i kalendern, hjärnan bara: MEN GUD VAD KUL, DET VILL JAG GÖRA och tänker inte på konsekvenserna. som till exempel att man ibland bara vill vara hemma och göra ingenting.
over & out.