idag är det fem år sedan du försvann. fem jävla år utan dig och fortfarande går det inte en dag utan att jag tänker på dig. fortfarande får jag impulser att dra fram telefonen och sms:a dig när jag ser eller hör något som jag vet att du skulle ha tyckt varit roligt.
jag har fortfarande kvar ditt nummer i telefonen. hur i helvete ska jag kunna förmå mig att radera det? det är som om jag trodde att du skulle komma tillbaka, som om jag trodde att du skulle slå en signal där från andra sidan. säga att allt var bra. att du inte har ont längre. att du saknar mig så som jag saknar dig, älskade älskade PH.