jag kämpar på med pms och att pendla mellan gråtfärdighet och allmän vresighet utan att detta ska märkas utåt. ibland är det svårt. igår hade vi möte på jobbet. i måndags kväll var det någon som hade glömt att larma och släcka på ett ställe, vilket påpekades till de som jobbat på kvällen, bara påpekades eftersom alla kan glömma, fast i det här fallet var det extremt svårt att missa, och en person i det arbetslaget drog igång världens harang om att det minsann inte var deras ansvar att se till att det var släckt och larmat utan det skulle vara gjort av dagskiftet för så hade de minsann gjort hela förra året, och så blev det en diskussion om det som jag helt enkelt inte stod ut med (har även i största allmänhet svårt för den här personen som tjafsade eftersom det är en 45-årig jättebäbis som gnäller om ALLT och allting är alltid alla andras fel, det är "dom på kontoret" som ingenting fattar som som alltid är ute efter att jävlas, "dom på andra skiftet" som inte heller fattar någonting och som alltid gör lite mindre och lite sämre ifrån sig MED FLIT, eller varför inte "svartskallarna", som BÅDE kommer hit och "tar våra jobb" och samtidigt "lever på bidrag", kul kille liksom) utan jag röt MEN EXAKT HUR JOBBIGT ÄR DET FÖR DIG ATT SLÄCKA EN JÄVLA LAMPA DÅ? och fick medhåll från andra som tyckte att det är allas ansvar att se till att det är släckt och larmat, samt effektivt död på diskussionen. jag är väl kanske inte så poppis hos den här personen, men det var jag inte innan heller. jag skulle nästan ta det som en förolämpning om han gillade mig, faktiskt.
men annars behärskar jag mig, även om jag retar mig. till exempel retar jag mig just nu på hon som håller i minstings kurs. förra gången skulle vi träna på "sitta tyst i bil" (jag anmälde honom till en allmänlydnadskurs för att jag ville träna honom på att hålla fokus på mig och inte bry sig så mycket om ifall det är lite stökigt runt omkring, vilket det brukar vara på allmänlydnadskurser, men har liksom glömt eller förträngt att det ingår såna här grejer också, men det får man ju ta). ja, i alla fall skulle vi trava omkring en och en med våra hundar på parkeringen medan de andra hundarna satt kvar i bilarna. och den enda hund som reagerade var instruktörens egen som skällde som en galning. och då var hon LIK FÖRBANNAT tvungen att hålla en lång föreläsning om olika sätt att "få era hundar trygga i bilen". känns väl lite sådär förankrat när hennes egen uppenbarligen inte är det. utöver det pratade hon i hundra år om sina egna hundar och hur dom är. någon frågar något, hon svarar och sen kommer det som ett brev på posten, "jag kan ta som exempel, min hund NN va..." och sedan en hel ljudbok om hur den gör eller inte gör i en viss situation. men ser jag ut som att jag bryr mig eller? (fast naturligtvis håller jag god min och ser ut som att jag tycker det är jätteintressant). störigast av allt är dock att hon stod och gjorde sig lite lustig över att en annan kurs som går parallellt med vår som tränade inkallning med hunden i lina, det är väl en bra grej att göra om man är osäker kring inkallningen kan jag ju tycka, men då stod hon och fnissade lite i smyg och menade på att vår kurs var "lite bättre" eftersom vi inte gjorde så. man bara: SUCK. är ganska besviken faktiskt, jag har träffat den här personen i rallylydnadssammanhang och då tyckt att hon varit vettig. men uppenbarligen inte som instruktör då.
och igår började agilityträningen och då är det med så att man, jag alltså, får bita mig i kinden för att inte skrika: MEN SLUTA SNACKA NÅGON GÅNG DÅ. för det är ju HEMSKT vad det ska pratas om allting hela tiden. först ska instruktören säga en lång harang om någonting, sen ska hjälpinstruktören säga ungäfär samma sak fast med lite andra ord, sedan tar instruktören över igen och berättar vidare och så kommenterar hjälpinstruktören det och det tar liksom aldrig slut. jag minns att det var likadant på nybörjarkursen, men att det blev bättre sen, så det är väl bara att hoppas att det blir likadant den här gången. nu kändes det som: 50 % träning, 50 % prat och av det pratet fick jag ut cirka 0 % information som jag har någon nytta av. men men, det blir nog bättre bara vi kommer igång ordentligt, nu var ju alla lite ringrostiga efter vintern och då kan man väl stå ut med att det är lite mindre träning och lite mer...dösnack.
ikväll ska jag på teori inför viltspåret och det känns också SÅDÄR, lite meningslöst. man "måste" vara med på de här träffarna för att få gå kurser i rasklubben, och visst, jag förstår och köper det, men det känns lite meningslöst när man har gått flera kurser och det är exakt samma saker som sägs på teoriträffarna varje gång, det är liksom varianter på "hur långt ska bloduppehållet vara i vinkel" och liknande frågor som man lätt bara kan slå upp i regelboken om man är osäker.
men USCH vad jag är negativ nu. jag gillar ju dom här sakerna egentligen, men the pms blues goes on and on. nyss kom det in en gubbe som hade fått någonting i ögat och då fick jag den stora äran att stå och skölja, hatar att vara tvungen att ha nästan fysisk kontakt med folk i allmänhet och i synnerhet just nu. fast det kan man ju förstås inte säga när folk kommer och är halvblinda och ber om hjälp. det är mycket med att bita ihop nu och det är jobbigt, men man vill ju inte heller släppa spärren och förvandlas till typ farmen-qristina. så: BIT IHOP OCH KOM IGEN NU DÅ.