Velighet

Efter mycket grubblande och ångest har jag bestämt mej för att det inte är nån vits att laga min gamla bil, så med stor sorg i hjärtat har jag börjat leta efter en ersättare.

Jag har varit runt och provkört allt i närheten som rullar och till slut, efter mycket ångest och velande, blev det en VW Polo. Lagom stor, hyfsat pigg och ska vara bra kvalitet sägs det. Inte lika söt som min gamla, men lite bättre motor och några nya finesser.

Nu tycker man ju att jag borde vara jätteglad när jag ska få en ny fin bil men istället känner jag mej bara tom och obestämbart skyldig för att jag kostar på mej sån lyx. Och jag kommer att sakna den gamla trotjänaren och hjälp har jag verkligen valt rätt?

Men nu får jag vinka av gamla bilen och rulla hem i den nya fina och jag hoppas verkligen att vi kommer att bli sams.

Gamla bilen var min första egna bil. Den har rullat snällt och troget och varit min frihet och min klippa i många år. Nu är det dags att växa i en nyare, tjusigare och rödare bil. Det enda sättet är väl att skapa nya minnen och åka på nya äventyr och lära mej alla spakar och knappar så den oxå känns som min.

Varför ska det vara så svårt med förändringar?! Det tar så mycket kraft!