Vilken jäkla magkramp

Jazzie 2014-02-13 15:28 (3 kommentarer)
I fredags blev jag magsjuk. Tog mig genom helgen och tyckte att jag klarade mig ganska bra. Gick till jobbet på måndagen. Tränade på måndagen. Det gick fint. Ända till kvällen. Då fick jag en sån vansinnig magkramp att jag inte trodde jag skulle klara mig igenom. Låg i några timmar och bara kved innan krampen släppte och jag fick sova. På morgonen kom krampen tillbaka och höll i sig längre.
Jag har aldrig i mitt liv haft så ont i magen.

Sambon hade svårt att förstå hur illa det var. Han undrade om jag kunde ta Tusse medan han åkte med Grodan till dagis. Tusse, som var den sista i familjen att få magsjukan, var inte stabil för att vara på dagis.
Hade jag orkat hade jag vrålat åt min käreste. Men jag kunde inte vråla. Bara flämta att det inte gick. Jisses. Krampen ville bara inte släppa.

Efter några timmar släppte det till slut. Då hade jag bestämt mig för att tillfälligt släppa min diet och ta mig an magen som jag brukar när jag är dålig.
Stannade hemma tisdag-onsdag och jobbar hemifrån idag. Idag mår jag bra. Igår var okej men kände mig lite ostadig.

Nu går vi vidare och lämnar det här bakom oss.

parrotlet

Men så hemskt. Vet du att det hade att göra med din diet eller var det "bara" vanlig magsjuka?

2014-02-14 03:30:52

eeee

Yish, alla sympatier! Det är verkligen gräsligt med magont, man blir helt utknockad.

2014-02-14 06:12:26

Jazzie

@parrotlet - magsjukan kom från dagis. Men att jag blev så dålig och fick så svåra kramper tror jag har med att jag äter så lite. Så när systemet tömdes så fanns det inget att jobba med när det skulle komma igång igen. Och kanske lite nyttiga bakterier som saknades. Lite A-fil, mussli och blåbärssoppa fick magen att vakna till liv igen.

2014-02-14 08:44:32


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte