popcorn igen

av vårdplanering och möte med biståndshandläggare blev det pannkaka. inställt dagen innan. jag fick ett läkarsamtal. och som vanligt, nej, vi får ingen diagnos. konstaterad kognitiv svikt, ja, diagnos, nej. misstanke om demens som inte kan påvisas. årlig uppföljning ska göras, men längre än så kommer vi inte nu. frustrationen fortsätter.

och det där med jobb, dårå. jag har varit på två intervjuer för ett mammavik på ett hyfsat stort företag. ett år. chanserna verkar goda att de vill ha mig, trots att jag var tveksam från början. och så ringer en gammal chef och frågar om jag vill ta en projektanställning med henne. jag kan gå in direkt, jobba året ut garanterat. och jag VET INTE VAD JAG SKA GÖRA. vad fan ska jag välja? hur fan väljer man? hade det bara varit ett erbjudande från ett ställe, ja, då är det som det är, skit i magkänslan, ta jobbet. men nu? jag vet fan inte. gah.

så idag skiter jag i vilket, lunchar med en gammal kollega och åker till en kompis och hälsar på kattunge. och fortsätter skicka ansökningar för att ge mig en fast anställning bara, tack.