tar över

det är ju inte bara det som händer, men det påverkar allt. jag spänner mig, är orolig och nervös. vadå? mamman, förstås. det tar liksom aldrig slut. aldrig. bara nya grejer hela tiden. när man tror att det är lugnt, då dyker ännu en uppgift upp som måste lösas. administrera. ordna. fatta beslut.

imorgon är det först möte med läkaren, sen vårdplanering med läkare och kommun. kan vi etablera en sak? jag. vill. inte. fyfan vad jag inte vill det här. fyfan vad jag hatar att det just nu är jag, ensam, som får rådda, prata, dra i trådar, vara ansvarig. jag vill inte det. jag vill inte behöva ta hand om nån som aldrig var en mamma till oss. fyfan vad jag inte vill. men det är bara att bita ihop, kamma till sig, och köra. det finns inget annat. man kan inte vara den som lämnar en annan människa i sticket. inte om man vill kunna se sig själv i ögonen sen.