måndag igen, det känns som att måndagarna är rätt så kraftigt överrepresenterade. sitter på jobbet och förbereder ett möte och efter det ska S och jag åka och titta på en lokal som vi eventuellt ska hyra till vår kickoff som är om några veckor.
i helgen töade det och ingen var gladare än jag. sol (lite i alla fall), takdropp och till och med lite barmark här och där, åtminstone inne i byn. i skogen låg det fortfarande decimeterdjupt, sen gick jag på en liten väg som ligger vid ett öppet fält och där var drivorna midjehöga, jag skojar inte. snön och blåsten i kombination med vidderna är inte att leka med.
för ett tag sen läste vi i tidningen att ett band som både mr S och jag gillade på 80-talet skulle spela i stan den här veckan. väldigt otippat och först kändes det spontant som en kul grej, sen kändes det precis lika spontant bara som en extremt jobbig grej. det är lite patetiskt; förr skulle jag kunna gå genom eld och vatten för att se ett band jag gillade, nu känns det som att det kan kvitta. när jag var och kollade på lasse winnerbäck i höstas så sa jag efteråt att det var bra, jättebra, jag älskar lasse och konserten var jättebra och jag älskar nya skivan, men ska man klaga på nåt så var det väl att det nästan var FÖR perfekt. ljudet, ljussättningen, allt var liksom så välstämt och felfritt och jag tycker väl att en livekonsert ändå ska vara lite skitig och svettig och med lite rundgång. nu sitter jag med en sån här konsert inom räckhåll och känner att jag mer vill vara hemma och dricka te och läsa deckare istället. man är visst aldrig nöjd. och så började jag tänka på människor jag umgicks med när jag precis flyttat hit från my home town, människor som sannolikt skulle dyka upp på den här konserten och nä, det kändes faktiskt inte alls speciellt lockande.
igår när jag var ute och gick så tänkte jag lite ospecifikt på mitt liv förr, och fan, det är ju inga bra tankar och jag förstår inte varför jag ska gegga runt i det, jag blir ju bara förbannad; var sitter off-knappen någonstans?
men i alla fall. när känslan inför något man ska göra mer än något annat känns "fan vad jobbigt", då kan man faktiskt säga att man inte har lust. och det gjorde jag, och nu känns det bättre även om jag känner mig TRÅKIG. men då får jag väl vara tråkig då. ikväll ska jag träna, det blev inget förra veckan på grund av snöstorm och sen var det ju snöskottning vareviga dag i veckan som följde, så motion har jag nog fått ändå.
sådär, nu ska väl den här tråkmånsen jobba vidare med lite annat.