Nu väntar en tuff vecka och jag försöker hitta en strategi, men med växande söndagsångest känns det mer och mer som att det enda jag kan göra är att dyka i och simma på. Och uppe från vattnet igen är veckan över och vad som kan bli en underbar vecka väntar. Ursäkta metaforen men det är precis så jag ser det: dyka i, hålla andan, kraftiga simtag, pusta ut. Ladda upp med bra musik i lurarna, kaffe och en joggingtur (i halkigt gråväder) och möjligt att lite kraft kommer. Med bättre självförtroende hade det varit lättare. Jag räknar med kritik och upplever den därmed två gånger (32 gånger eftersom det är samma tankar som återkommer) och jag vill vara en sköldpadda som drar in huvudet i skalet. Jag är inte en kämpe just nu. Inte.