Jodåsåatt igår anmälde jag mig lite spontant till en tävling. Eller, jag fick chansen att spontant tacka ja till en tävling som jag redan spontant anmält mig till för länge sen men inte fått plats i. Så värst spontan var jag inte heller egentligen, jag drog ut på det i tre dagar innan jag fick veta att P också skulle köra. SÅ NU KÖR VI.
För vad är det värsta som kan hända? Egentligen bara att jag skadar mig för att jag tar i för mycket och på fel sätt. Jag är inte tillräckligt intressant för att folk ska lägga märke till att/om jag gör bort mig, jag tror att jag borde fixa en tävling där kraven typ är att man ska kunna göra en armhävning och en sit-up och om inte kan man alltid skala och om det är för svårt så får jag väl ta det lugnt och vänta på att tiden ska ta slut.
Min förra sport var ju inte direkt någon publiksport och jag hatade verkligen de tillfällen då man syntes (stafetter, stads-tävlingar) och nu ska jag ställa upp i en tävling värsta uppvisningssporten? En bedömningssport? Eller som en del säger: en "sport". Looking at you Colting.
Det blir skoj. Nu har jag en vecka på mig att typ lägga upp lite planering med träningen. Jag tänker rejält pass lördag, lugnare pass söndag, rejält pass måndag, kurs tisdag + torsdag och vila fredag + lördag. Sen lite OG-mys onsdag eller ett pass. Rörlighet varje dag och massa, massa mat!
Sen försöker jag att inte låta det här göra mig för deppig: för sex veckor sedan när jag ursprungligen anmälde mig lovade någon att komma ner och heja på mig om jag åkte. Denna någon planerar förstås inte längre det och så är det med det.
Idag ska jag för övrigt äta leverpastejsmörgås! Härregud vad gott. Och ikväll kommer Ex på besök över helgen. Jag planerar att vi ska träna, käka pannkakor, kolla på tv-serier och äta brunch. Innan dess ska jag dock träna och INTE förvänta mig att någon hör av sig bara för att han gjorde det förra fredagen. Sånt gör nämligen bara den här lilla människan besviken och imorgon är det lördagspass och jag vet inte om det kommer blir en Bra Lördag eller en Dålig Lördag och jag är trött på att tänka på det, jag är chef (-ish), jag måste sluta bry mig om vad småpojkar gör.
(näe, alltså, det vet vi ju att jag inte kommer göra, men jag borde)