Mina damer och härjar

Jazzie 2014-01-21 15:15 (2 kommentarer)
Igår hade Grodan cirkus för oss andra. Vi fick tjoa och tjimma. Applodera och avge hejarop. Grodan bugade sig djupt och sa:
- Mina damer och härjar.
Sen slingade han sig i lianer. Stod på ett ben. Och trollade. En hel del trolleri var det på den här cirkusen. Publiken fick order om att blunda och medan vi gjorde det försvann saker helt spårlöst. Efter att publiken blundat igen, dök de lika mirakulöst upp igen.
Det var en storslagen och lätt fantasisk föreställning. Sen åts det köttbullar och makaroner till middag.

Annars går livet liksom på tomgång. Vi förflyttar oss en dag i taget utan storslagna planer. Störst på agendan just nu är att jag, Sambon och min syster planerar att gå på bio på fredag. Bio, så där i en salong med massa andra människor. Det känns lite speciellt. Ungarna ska sova borta och lördagen innebär alltså sovmorgon för mig och Sambon samtidigt. Jag skulle egentligen vilja fira det med lite morgonsex, men förmodligen kommer både jag och Sambon prioritera sömnen.

Mitt häsloår går bra. Det tuggar på, så att säga. Jag använder min Fitbit, som jag verkligen älskar. Jagar steg. Hittar små prommenader på jobbet. Är ute nästan varje kväll. Antingen på prommenad, eller så är jag ute och springer. För tillslut är jag igång igen. Lungorna känns tillräckligt ok för att ge mig ut. Jag har ju tappat mycket kondition av lunginflammationen, men jag är på väg tillbaka. Sakta i lugn takt.
Jag äter ju fortfarande ingen riktig mat. Och ska inte göra det än på ett tag heller. Det ger resultat. -5,5kg i måndags.
Än så länge är det inte så många som ser. Men någon enstaka lägger ändå märke. Jag känner skillnad på kläder och hittar fler kläder som passar i min överfulla garderob av kläder-jag-inte-kan-ha.

Idag ska jag åka buss.
Sa jag att det var januari?

sodanismo

ja, fy, lunginflammation är det inte att leka med vad man tappar kondis! bra jobbat med att sakta bygga upp igen.

och det är så himla mycket januari nu. försöker påminna mig om det när det känns som att bara blä, jag vill gömma mig under täcket och inte komma fram.

2014-01-21 16:33:56

Pocksigen

Vad duktig du är!H ejja!

2014-01-22 13:09:16


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte