Måndag kväll åkte jag och min chef från Stockholm och efter ett byte i Addis Abbeba landade vi i Lilongwe vid lunchtid på tisdagen. Våra partners hämtade oss på flygplatsen o tog oss runt o visade oss olika hotell eftersom vi sagt att vi det var onödigt att bo på stadens bästa hotell som de annars brukar ta oss till. Vi valde ett jättelikt nybyggt kinesiskt hotell. Mycket flott. Afrika kryllar av ju av Kineser. De är de nya kolonisatörerna. De hade "promotional rates" denna månad så vi fick jättefina rum för hälften (70$) av vad vi brukar betala på det andra stället.
Sedan blev det lunch på en indisk restaurang och därefter till min förskräckelse (kändes som om mitt huvud skulle sprängas, vi hade ju ännu inte vilat alls, eller ens duschat och klätt om) direkt till deras kontor. Det var dock bra. Vi gick igenom syftet med vårt besök och jag gjorde en lista på de olika dokument de behöver ta fram att arbeta med (detta hade jag i och för sig redan mailat flera gånger... men tyvärr är det oftast så i Afrika att saker behöver sägas muntligt och personligen för att de ska gå in).
Vid 5 var vi äntligen tillbaka på hotellet. Jag packade upp, åt en sallad i hotellrestaurangen med min chef. Sedan föll jag och mitt trötta huvud med migränkänning i säng. Jag sov 10 timmar men vaknade tyvärr ändå med lite migrän... Har verkligen blivit känsligare. Får det i princip varje gång jag flyger nattflyg och därför sover för lite. Ändå tyckte jag att jag sov bra på flyget denna gång, men det blev ju bara 4 timmar...
Nå, onsdag kl 9, liksom varje morgon under hela vår vistelse inklusive avresedagen, söndag, kom våra partners och så satt vi hela dagen på deras kontor och gick igenom rapporter, budget och kvitton. Risken för kvittofusk är förstås ständigt överhängande. Men problemet med denna partner är framförallt bristen på organisationskultur och administrativa rutiner. De vet helt enkelt inte hur man sköter kvittoredovisning och bokföring. Men det blir bättre och bättre, en enorm lärandekurva. Det är tröttsamt och tradigt att verifiera dussintals delvis oläsliga deltagarlistor på pappersark rivna ur anteckningsböcker påskrivna av bybor varav många är halvanalfabeter. Men samtidigt finns det en verklig tillfredsställelse i att få det att gå ihop och att se hur våra partner lär sig, och att själv ständigt lära sig om hur saker fungerar här.
Vårt jobb handlar i hög grad om att bygga relationer och att skapa tillit. Vi har tidigare varit med våra partners på så många aktiviteter (hann dock inte det denna gång tyvärr) att vi nu har full tillit till att de gör ett bra jobb under svåra förhållanden, att de verkligen kämpar för sitt lands bästa, att pengarna de fått av oss verkligen använts till de aktiviteter som menat. Men det hindrar inte att vi kräver bevis på allt detta. De bevisen måste vi ha då vi blir föremål för revision om några veckor. Och det är därför vi är här nu. För att gå igenom de bevisen tillsammans, förbättra dem om det behövs och när det går, ta bort dem om de inte håller alls.
Denna jobbresa var faktiskt ovanligt intensiv. I torsdags arbetade vi på deras kontor till halv sex, men min chef och jag fortsatte så fort vi kom tillbaka till hotellet med att lusläsa deras bankutdrag som vi just fått. Sen var det redan dags för middag. Så klockan var väl minst 9 då jag kom upp på mitt rum och då skulle jag ännu kolla och svara på jobbmail.
I fredags jobbade vi till halv sju. Och då jag kom upp på rummet eftermiddagen vid 10-tiden o kollade mailen upptäckte jag att våra partners skickat version 2 av den narrativa rapporten som vi jobbade med första dagen. Gick igenom den och skrev om och/eller kompletterades där det behövdes. Språknivån är långt ifrån den bästa... Det behöver ju inte vara perfekt, men måste i alla fall vara förståeligt vad aktiviteterna går ut på. Höll på till kl 1.
I lördags jobbade vi till kl 7. Då hade vi precis avslutat genomgången av alla kvitton, alla rapporter, alla bankutdrag och hade faktiskt fått ihop allting!! Det kändes verkligt tillfredsställande, fantastiskt att det gick! På söndagen till kontoret igen för att jobba några sista timmar med rapporten och för att summera. Därifrån direkt till flygplatsen. Puh!
Men vi har ändå fått några sköna andningspauser. Varje dag bröt vi för en trevlig lunch med våra partners på någon liten restaurang i närheten. En dag promenerade min chef och jag iväg ensamma till lunch (härligt tyckte vi bägge! annars blir vi skjutsade överallt hela tiden) omgärdade av stora höga gröna träd och blommor överallt. Naturen är fantastiskt prunkande nu under regnperioden. Och efter att vi blivit hemskjutsade till hotellet en kväll tog vi en promenad i solnedgången till en närliggande supermarket där vi bla köpte malawiska jordnötter och gin.
På kvällarna åt min chef och jag middag på hotellet som faktiskt har två restauranger, en västerländsk och en kinesisk. På den västerländska åt vi en läcker fruktsallad med salladssås och jätteräka (det låter kanske konstigt men det var jättegott!) men då vi väl upptäckt den kinesiska åt vi där varje kväll. Helt galen meny : ants in the tree, old hen soup, braised cock, jellyfish, couple’s sliced lung (jag lovar att allt detta är ordagrant!) men mycket god mat! Rispannkakor med kycklingfärs med koriander, kryddiga räkor, lättkokt broccoli slungad i smör och vitlök…
En av kvällarna hade vi en lång bra brainstorming om stiftelsens framtid , om vilka aktiviteter och partnerskap vi kan och vill utveckla, i vilka länder. Taggande. Fantastiskt att jobba för en organisation med bara tre anställda där vi faktiskt har stor möjlighet att påverka utvecklingen!
I skrivande stund sitter jag i ett flygplan någonstans mellan Malawi och Etiopien. Ska landa på Arlanda imorgon kl 6.30. Då hem att vila. Sommarvädret i Lilongwe var underbart, men jag är ändå glad att snön äntligen har fallit hemma, har inget emot att återvända till den. Framförallt är jag lycklig att återvända till mina älskade D A och T <3 .