Det har blivit lite vitt och ljust. Jag jobbar som side-kick-chef och försöker hantera det så gott det går (till exempel har jag ibland ingenstans att sitta eftersom jag och gamla chefen delar kontor och folk frågar mig saker som jag ännu inte har behörighet att svara på och en del är rätt jobbiga i sin markering att nu är Hon Inte Som Vi Andra Längre). Det är roligt och lärorikt och lite läskigt att tänka sig Efter Första Februari och jag saknar eleverna så mycket att jag dör (i torsdags var jag tvungen att smyga upp och kela lite med dem).
Jag balanserar annars runt på min känslomässiga lina och vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv. Men tiden går och någon gång går man väl vidare.