Aporopå

Det går till en visst punkt och det exploderar jag. Alla känslor åker liksom ner i en mixer som tillslut blir så full att locket flyger av. Ut kommer allt, som en sörja där det inte gå att urskilja några beståndsdelar.

Ungefär som i den senaste texten.

Jag sjönk lite till under gårdagen. Som en tjock jäkla sörja som tyngde och drog. Fast tillslut började det kännas bättre. Det blir oftast bättre efter en sån text. Men jag borde försöka sortera känslorna bättre, släppa fram dem och bena i dem istället för att trycka undan dem. Explosionen som tillslut kommer river sönder så mycket.

Ungefär som i den senaste texten.

Men som sagt. Det är bättre idag. Och det känns som om jag varit här så många gånger. Kommer vara.