Bjuda och bjuda igen.

judy 2013-12-17 10:45 (6 kommentarer)
Är less less less på mina vänner som så gärna kommer hit på pannkaksfrukost, afternoon tea, adventsfika. Som inte ens bär kaffekoppen till diskbänken när de går hem från småbarnsfamiljen. Och som inte bjuder igen.

När det väl kommer förslag på att umgås är det bruchbuffe för 200 spänn där det finns två saker jag kan äta, eller niobion, som ju är sådär kompatibel med bebis (och det är gemensamma vänner som både sambon och jag skulle vilja träffa).

Det känns ju fan så mycket lättare med en bebis att gå över till någon, dricka kaffe, äta en bit kladdkaka, byta blöjor i badrummet, ha lite ålutrymme åt ungen, kunna mikra kaffet om det råkat svalna, ja ni fattar.
Och det skulle gå hur bra som helst med påste och ballerinakex, bara om.

Men hur säger man det här utan att bli en gnällig fan? "Jag tycker det är er tur att bjuda tillbaka nu, och gärna hemma hos er." Nja, liksom.

(Och det här handlar om typ sju åtta personer, inte en eller två. Det gör det rätt ledsamt att ingen har bjudit hem oss på två månader, av alla dessa. Och det odlar ju den inre osäkerheten "ingen gillar mig egentligen, ingen vill umgås med mig". Och det är ju tröttsamt.)

Anni

Bara en fundering - jag som inte själv har småbarn tycker det kan vara bökig att bjuda hem små barn hem till mej, det är inte alls barnsäkrat och krypvänligt hos mej.
Jag menar bara att det inte alls handlar om att dom inte gillar dej utan kanske bara att det blir lite mindre självklart hur man umgås när man lever olika sorters liv. Inte för att det borde hindra egentligen, men det kan vara en bekvämlighetsgrej att komma över.

2013-12-17 23:20:13

Anni

En sak till - när mina kompisar började få barn upplevde jag att dom inte VILLE komma till mej, det var enklare för dom om jag kom dit, för då kunde dom följa sina rutiner och ha allt som vanligt. Det upplevde jag som att dom inte ville umgås med mej, utan att jag liksom fick komma dit om jag ville se dom, och sen när jag väl kom hade dom inte tid att prata med mej utan bara avbröt för att bebisen skrek, ville nattas, byta blöjor osv.
Jag tror det är jätteviktigt att kunna prata om det här. Så skitsamma om du känner dej gnällig - säj hur du tänker och lyssna på kompisarna och försök hitta nåt som funkar.

2013-12-17 23:24:40

sodanismo

funderar lite på samma sätt som @Anni. så jag upprepar inte allt, bara slutklämmen - skit om du känner dig gnällig - säg vad du tycker så kan ni resonera er fram till nåt som funkar!

2013-12-18 07:18:01

Judy?

@Anni, @sodanismo: än så länge är ungen i princip där man sätter henne, så det behöver inte vara så krypvänligt... Och det är ju ändå oftast krypvänligare hemma hos någon än ute på lokal?
Och om man kan ordna fika (medan en bär på bebisen) så kan man ju avnjuta fika (medan en bär på bebisen), det tänker jag att folk borde förstå...
Men däri pudelns kärna: jag tycker att andra borde, men det betyder inte att de gör. Tankeläsning är svårt. Och det är bra att prata om saker. Egentligen. Har ni helt rätt i.
(Men jag kommer på mig själv med att sakna forna tiders stenhårda etikett med vems tur det var att bjuda; i just det här sammanhanget hade det gjort mig en tjänst.)

2013-12-18 17:29:27

Jazzie

Tycker ändå det blir lite fnurrigt på den sociala fronten när man får barn (eller någon annan får barn) Ingen vet vilka sociala regler som gäller. Och ALLA mammor/pappor blir lite olika. Vissa bubblar in sig och vänder sig inåt. Andra blir besvikna att det inte är som vanligt. Och alla runtomkring trippar på tå och vet inte vad de sak säga eller göra.

Tipset är, prata med dina vänner och säg hur du vill ha det. För de vet inte.

2013-12-20 10:30:56

sodanismo

vad @Jazzie sa :)

2013-12-20 13:13:57


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2012-09-27
Antal texter
91
Övrigt
Valspråk