Ogint

värre av gamla chefen. En dag ville jag ha loss, och frågade om jag kunde kvitta den mot något av fem veckors arbete, men det gick visst inte. Och ska hen nu vara sån så kan hen ju åtminstone vara trevlig, ett "tyvärr det går inte"? Ett litet "tyvärr" kostar inte så mycket men gör en väldig skillnad i hur det låter.

Jaja. Det går säkert att lösa på ett annat sätt. Nu har jag varit sur i femton minuter, det var väl egentligen tio minuter mer än det var värt.

Men jag unnar mig själv detta: måtte något osammarbetsvilligt drabba henom, lite lagom så där.