med julen som morot

Det är en tung tid nu tycker jag. Jag har galet mycket att göra på jobbet men jobbar för lite för att hinna med, samtidigt kan jag inte jobba mer för jag prioriterar min familj och ska inte jobba heltid nu. Det är dock väldigt tärande att hela tiden känna att jag inte hinner, att jag inte kan göra ett bra jobb, att allt blir hafsigt eller att saker glöms. Jag har nog aldrig varit såhär nära utmattning samtidigt som jag aldrig heller haft så lätt att släppa jobbet så fort jag åker därifrån. Utöver jobbet så har det varit såväl vabbande som egen sjukdom vilket ju också leder till mer jobbstress pga jobbar ännu mindre. M är också trött, sjuk och gnällig och vi känner oss ganska vilsna i det här med bostadsletande. Ibland vet jag inte ens om vi vill samma sak i den frågan och det känns tungt.

Lilla A är underbar som vanligt men också krävande och när jag själv är sjuk och trött finns inte orken att verkligen vara med henne där. Jag känner mig som en dålig förälder, låter henne titta på tv och bäddar ner mig i soffan med iphone. I natt hade jag och M en konflikt gällande vem som skulle ta hennes nattvaknande vilket var länge sen sist.

Men hoppet, ljuset, ledigheten - hägrar nånstans där framme. Faktiskt bara om några veckor. Då blir det vardagsavbrott, långledigt och annat fokus än att packa in barn i vinteroverall klockan 07. Jag längtar verkligen.