Stress

Det var länge sedan jag kände såhär. Jag har ju faktiskt vid några tillfällen, lite kaxigt, sagt att jag slutat med stress. Men nu sitter den där känslan i maggropen och vill inte försvinna. Det snurrar massa måsten och borden i mitt huvud. Jag älskar mitt jobb och jag älskar mitt liv. Men just nu är det lite för mycket av det goda. Jag hinner inte med. Veckorna går i en rasande fart och helgerna med. Jag längtar efter en dag att bara vara. Utan tider att passa. Utan förpliktelser och planer. Jag tror att den dagen är idag. Det är söndag och det är förste advent. Världen utanför får vänta. Jag behöver andas.