Idag kände jag mig för första gången på länge lite pigg igen. Snorig som satans men utan att känna mig så där dödens tom på energi. Igår hade jag en irritationshuvudvärk som nästan ledde till en fisty fight med min favoritkollega eftersom hon satte ner sin mest tjuriga, envisa sida och jag för en gångs skull bet ifrån och sa emot.
Det sprakade till rejält och efteråt när hon var kompensationsvänlig ville jag inte släppa det utan fortsatte att tjura en stund. Turligt nog är hon inte bara favoritkollega utan även vän så det gick bra till slut.
Jobbade till sex och åkte hem och putsade lägenheten och tänkte på hur länge sen det var jag tränade och hur snabbt jag har halkat ur det. Ser bilder från boxen och det känns fullständigt främmande att någonsin igen stå i tighta kläder och slita i en skivstång. Orkar jag ens lyfta fem kilo?
Och jag som var så nära en riktigt pull upp precis innan först armen och sedan snoret tog mig! Fixade x3 med tunnaste hjälp-bandet på träningen och kom sedan hem och drog upp mig själv utan vidare i min killes dörrpost (dvs ej från fullt utsträckt hängande, men till och med det hade varit stört omöjligt tidigare).
(roligt parentes: för ett år sedan hade jag också en plats här och skulle precis gå min första CF-introkurs. jag skrev något om att jag hade som mål att kunna göra en riktigt pull upp innan året var slut och någon snorkig jävel påpekade att det är skitsvårt och att jag kunde vara glad om jag klarade det på ett halvår om jag aldrig gjort det förut, typ. jag snorkade tillbaka och fick höra att jag var omotiverat otrevlig. hehe! ja, den kommentatorn hade ju dock helt rätt, jag har inte ens varit nära att fixa en strikt pull up och nu har det gått ett år...)
Imorgon tänker jag, peppar peppar, försöka köra ett eftermiddagspass och på lördag ett till. Iih. Men: i samband med icke-tränandet har jag gjort andra icke-typiska saker också, som ätit bröd. Limpa! Ful-limpa från Skogaholm, med massa smör på och iskall mjölk till. Ni ba, jaha? Men jag har vanligtvis helt andra matvanor och är inte ens sugen på limpmacka och jag dricker aldrig mjölk. Jag har även käkat massa, massa apelsiner och typ... jag vet inte, normal mat?
(Därför?) känt mig sådär allmänt lite rund, god och mjuk i fläsket som på den gamla goda tiden, pre-CF. Men alltså, man tappar inte sina muskler på EN VECKA så det lär vara ren inbillningen. Ja den här evighetslånga tränings-pausen är alltså idag exakt en vecka lång.
Nu ska jag läsa en bok (som jag heller inte gör vanligtvis!), lyssna på Mumford & Sons och avnjuta min lördagskväll. Och surfa hemnet, hehe.