Det rör på sig

Efter en månads nästan konstanta umgänge fick en av 9-åringarna nog. Det var tydligen för mycket av vår familj och för lite pappa över till henne. Ett problem som jag tror är äldre än vad vår familj är i deras liv. Fast vanligen är det 10-åringen som slukar pappas tid - han får bara lite mer hjälp nu. Hon krävde egentid med pappa och precis just nu får hon det. De har tydligen ett bra samtal (de ringde just för att få litet klarläggande om något från mig) där M lyssnar och barnet pratar mycket.

En av de saker hon redan har lyft är att hon inte vill ha mig allt för nära inpå i deras liv. Något som hon kom på en dag när jag varit lite för mycket salt och lite för lite socker… M är fasligt lösningsfokuserad och jobbar på att försöka få sin 9-åring att hitta kärnan för att sedan kunna lösa problemet. Och jag tror att han kommer att lyckas.

Dagen efter hamnade jag i konflikt med 10-åringen. Den här gången för att jag krävde att han skulle fråga om det var ok innan han lånade saker från mig. Men det löste sig och en stund senare var han i luven på mina barn istället.

Nya familjemedlemmar - och så många på en gång - är inte helt lätt. Inte för någon av oss. Ändå fungerar det väldigt smidigt. Konflikter finns det - både små och större. Men de löses rätt smidigt, även när det är de mindre som har dem. Även när det är mellan barnet som har ADHD och barnet vi tror har ADD. Och för var konflikt så blir det lättare att lösa nästa.


I fredags ringde min arbetsgivare (som jag ännu inte börjat jobba hos - hans företag drabbas rätt hårt av konflikten i Egypten och därför får vi vänta lite med jobbet) och ville att jag skulle åka till Indien i april. För företagets räkning. Nytt pass, visum, vaccinationer… Och Ms pappa har varit där flera gånger så efter ett telefonsamtal med honom blev listan på böcker att läsa innan jag åker ungefär en kilometer lång. Tur att det är några månader kvar innan avresa.

Och på torsdag ska vi titta på hus.