Jag var rätt rädd när förra årets november stod för dörren. För tyngden, för mörkret, för allt. Så jag styrde upp ett eget litet poängsystem där fokus mest låg på träning, dagsljus och andra snälla saker för kroppen. Och det blev den bästa november på år och dar. För att jag hade något annat än mörkret och tröttheten att fokusera på. (Jag fick lov att gå tillbaka och läsa gamla texter för att verkligen se att det stämde, så att det inte var ren inbillningsvilja.)
Sen blev större delen av januari och februari skit istället, men men.
I år blev det ingen fokusplan. Jag bara tränar som vanligt och försöker äta bra. Och det går väl bra. Förutom the pms from hell. Fast den är ju mer eller mindre ständigt återkommande. Men benen upp mot väggen och lakritschoklad och this too shall pass.