november schnovember

Så kom då november efter häpnandsväckande snabba september och oktober. Och jag är trött. Jag är sliten. Jag håller ihop min lilla familj rätt bra, jag får kvitton på det om inte varje dag så i alla fall varannan, jag hinner med att umgås lite med vänner och min mor.
Och barnen mår bra.
Men jag! Jag är som sagt trött. Sliten. På mitt jobb har det varit extremt turbulent i ett halvår nu, med kulmen under september. Nedskärningar där det har funnits lite luft. Schemat är tajt för de flesta, inte på min nya tjänst, inte egentligen, men jag behövs lite här och var, och det strular med både schema, lön och kontrakt. Jag får fel lön, för lite ob, och varje månad runt den 25:e fasar jag inför lönespecifikationen eftersom det nästan alltid är fel och inte alltid helt lätt att se direkt. Lägg på det en löneavdelning som inte direkt är tillmötesgående.

Idag är min första ensamma lediga kväll på riktigt länge. Jag kommer om cirka fem minuter parkera min ändalykt i soffan, jag kommer att dra ett gammalt täcke över mig och sen antingen bara slöglo på tv eller kolla på Top of the lake på dvd.

November, alltså. Det handlar om att parera de där känslorna, ökengråa tristesskänslor, paddla vatten. Jag är ändå riktigt glad. Och häromdagen sa en kollega, om att jag skulle jobba på dennes skift, att det var "creme de la creme". Och jag suger i mig.