Det regnar mörker

Kanske en väl dramatisk titel när det inte finns särskilt mycket kvalificerade funderingar till en text. Men det var verkligen mörkt igår och regnet verkade suga i sig varje ljusglimt så att mörkret blev totalt. Det var ridning gång nummer två och tada jag är inte alls särskilt rädd för hästar bara för att göra fel. Nu efter att ha utsatt mig för det med publiken var det ju hur enkelt som helst den här veckan. Eller hmm hur enkelt som helst det beror ju vad som räknas. Benskydd åt fel håll och "försök till stypning av häst med bakoframvänt träns" kanske inte räknas som bra på något sätt men för mig var insikten att jag inte var ett dugg rädd en fantastisk framgång. Mer bekymmersamt och skrämmande är dock dotterns totala prestationgsångest under lektionen - jag undrar var den kan komma från...