Min stora tös är verkligen stor nu. En femåringen i huset med stora komplexa frågor och mycket tankar. Första förälskelsen pågår och i dag var han här och lekte.
Och jag dör, allvarligt: jag dör över hur söta de är. Frasse hämtade dem från förskolan. Hålla handen på vägen hem. Sen lek och bus. När jag kom hem ville de se på film på Karas rum. Det fick de. När jag kikade in en stund senare låg Karra i den här lilla gossens famn och han höll om henne. Mitt hjärta höll på att hoppa ut bröstet, det var så rart. Vid middagen, en stund senare, satt de intill henne och åt, pratade så förståndigt och han klappade henne försiktigt på benet flera gånger.
Jag kan inte i ord återge detta, men det berörde mig så mycket. Gud vad jag hoppas att de här flickorna ska få växa upp och känna sig älskade och valda. Få självkänsla nog att våga låta sig väljas både som vän och partner, sen i framtiden. Jag hoppas de ska få ha roligt och ha styrkan att välja den de vill, oavsett vem det är.
Lilla Karra stor...
Lilla förälskelsen och lilla hjärtat. Mitt barn. Min unge, lilla fågel. Jag har dig så kär.