Upp och ner

Livet rusar på i en hiskelig fart och jag är inte ens säker på att jag är med på tåget. Helgerna liksom bara svischar förbi och veckorna också för den delen. En 44%-ig tillväxt det senaste året säger en del om varför det liksom börjar knaka i fogarna på jobbet. Förra fredagen blev min nya roll officiell, men det kommer att ta ett tag innan alla pusselbitarna faller på plats så att jag kan luta mig tillbaka och vara nöjd över att jag nått dit jag ville. För denna gången ska jag inte missa att känna in varje millimeter av framgången innan jag hastar vidare mot nästa mål och nästa och nästa och nästa. Livet är ju det vi lever här och nu, inte sant?

På tal om här och nu. Det har varit en underbar höstdag idag och jag tror att förkylningen börjar släppa greppet om min hals. Imorgon är en spännande dag och jag är ju sådär vidskeplig att jag inte vågar prata om vad som komma skall för då tror jag inte att det blir. Så jag blundar och hoppas att det snart ska vara imorgon så att jag får veta om den där drömmen kanske ändå kan bli sann. För. En. Gångs. Skull.