Vissa saker man skulle göra om

Jag ångrar inte hur jag levt mitt liv. Jag ångrar inte något som jag gjort. Någon relation jag haft. Vägar jag valt. Men ibland tänker jag att jag nog borde prioriterat kärlek före karriär. Klockan tickar och för varje sekund som går minskar chanserna att jag någon gång ska bli mamma. Mitt liv är inte alls upphängt kring det. Jag vill att förutsättningarna ska vara rätt. Jag älskar barn. Barn älskar mig. Men det är inte det enda som livet går ut på. I alla fall inte mitt liv. Men tanken på att det kanske snart är för sent gör mig bekymrad och stressad. Stressad över att jag inte lever i en relation. En trygg och stabil relation där det är ett naturligt val att bilda familj. Jag är fullt medveten om att det inte är självklart att bli gravid ens i den mest stabila relation. Men det underlättar liksom ändå att vara två. Och den här stressen sätter käppar i hjulen för mig när det gäller relationer. Det är jag helt övertygad om. Så jag befinner mig i lite av ett moment 22 och funderar allvarligt på att hitta ett sätt att förlika mig med tanken på att jag kanske inte kommer att bli mamma. Det känns bara så hårt. För det var inte så jag hade tänkt mitt liv ändå på något sätt. Det var verkligen inte så jag hade tänkt.