andra gången

Att försöka bli gravid för andra gången är inte alls lika stressigt som det var första gången. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Vi vet ju att det har gått en gång, för varje månad som går ser jag nästa månad som en chans och inte föregående som ett nederlag. Några månader, ett halvår, något år hit eller dit nu - vad har det för betydelse i slutändan? Därmed inte sagt att det inte är spännande, det är helt otroligt på ett nytt sätt för nu vet jag lite mer om vad som troligen komma skall...och jag hoppas verkligen verkligen att vi kommer att kunna ge lilla A ett syskon.

Kanske är mina tankar (och planer) på familjelivet något som hindrar mig från att ge mig helhjärtat in i jobbet mentalt. Jag är liksom inte riktigt där och det stör mig inte heller så som det skulle gjort tidigare. Jag är rätt stressad på jobbet och ligger efter, slarvar med en del saker jag inte brukar slarva med. Det är inte likt mig, men det är som om mina prioriteringar är annorlunda nu. Jag kan inte lägga lika stor vikt vid små petitesser när det finns så mycket annat som är viktigare. Jag tar fortfarande ansvar men det är inte en lika tung börda på mig som tidigare och jag tar betydligt mer sällan med mig jobbet hem.