Begravningen

Det blev så fint. Kyrkan var full av folk nästan - nu är det ju ingen stor kyrka, men ändå. Jag trodde inte det, eftersom pappa varit så tillbakadragen på senare år.
Kyrkan är den vackraste jag vet. Den är fylld av målningar, epitafer mm på väggar och i tak, ganska färgrikt. Mycket sniderier. I koret ligger en Agda Österbergmatta, inte så vacker som min men vacker nog. Tyget på altarringen och den där grejen man knäfaller på (det heter säkert något men jag vet inte vad) har mamma vävt, liksom mattan i trappan till predikstolen. (Hon var kyrkvärd i många år.) Jag är konfirmerad där och det var där jag stod brud. Vi hade mammas begravning där för precis två år sen.
Kistan var dekorerad i höstfärger, med ris, löv och bär mm. På den låg pappas halsduk som han hade i skogen, hans kniv och kåsa. Vandringsstaven stod lutad mot kistan och nedanför den låg hans kudde med alla märken på, en kudde som han haft i alla år på sin säng.
Våra handbuketter var av ljung och lönnblad.
Musiken hade vi valt med tanke på vad pappa tyckte om. Fäbodpsalm, Var jag går i skogar berg och dalar, Morgon mellan fjällen, Lär mig du skog att vissna glad. Min dotter sjöng Visa vid midsommartid och Änglamark. (Pappa tyckte så mycket om Taube.) Air hade vi också vid avskedet.
Avskedet var ju det svåraste, men jag hade mina döttrar på var sin sida om mig.
Minnesstunden blev också väldigt fin. Vi hade valt Sockenstugan, som är en gammal timmerbyggnad där vi ofta varit med mamma och pappa. (Det är kafé där under vår, sommar och höst.) Utanför står klockstapeln där pappa ofta skötte helgmålsringningen, och på samma ställe startar den del av vandringsleden som han hade hand om. På kyrkogården bredvid finns mammas grav, där pappa snart också ska vara.
Stugan är inte så stor, men alla som anmält sig, nästan 50 st, fick plats. Det var enkelt och sobert, lågmält, som pappa var. På ett litet bord låg kort och sånt, en bok som en god vän gjort med fina bilder på pappa från deras vandringar, och där gick ett bildspel som syrran satt ihop av bilder som vi samlat ihop. Eftersom pappa alltid stod bakom kameran själv fanns det inte så många på honom, men med förenade krafter fick vi ihop en hel del.
Många hade kommit långväga ifrån, släkt förstås men också många gamla vänner. De var också mina gamla vänner, eftersom de umgicks i mitt hem och vi var med i samma förening och höll till på föreningens sommarställe, gjorde resor och utflykter mm. Det var roligt att träffa dem höra dem berätta gamla minnen. De kom från Gotland, Kil, och Smedjebacken förutom dem som bodde närmre. (Jag måste erkänna att jag svärmade för flera av dem på den tiden!) Flera av mina gamla lärare var där också. När syrran berättade att vi skulle få pappas äppelpaj i stället för tårta gick ett glatt sus genom salen! Jag tror alla varit hos oss och fått den pajen nån gång!
Ja, det var en väldigt personlig och fin begravning, pappa på kornet. Det kändes som om han skulle kliva in där närsomhelst.
Jag har bara fina minnen av pappa. Och fast det var en sån fin dag idag - även vädret ju - är det svårt att fatta att han är borta.