Rosa moln - med sorgkant

Du har kommit att betyda så mycket för mig. Alldeles för mycket. Jag vet det. Jag vet så väl. Oktober är här. Vår sista månad tillsammans. Sedan måste vår relation förändras. Det är så du har velat ha det och jag har gått med på det. Mer än gått med på - hade det inte varit så hade jag nog aldrig gett mig in i vår relation. Ett tydligt slut, en ände som garanterade att du inte blev en konstant i mitt liv. För just nu har jag inte energi nog till det.

Vår relation har gett så mycket energi. Jag har orkat så mycket mer. Samtidigt vet jag att när smekmånadsfasen är över så är den över. Då börjar jobbet. Så slutet närmar sig. Men det går så fort! Det är snart här.

Tänker att jag borde njuta av vår sista månad tillsammans. Tänker att jag borde suga de sista dropparna nektar med glädje. Istället ser jag slutet närma sig. En sommarromans en bit in på hösten. Ingen stor sak vänner emellan.

Jag är fortfarande inte kär i dig. Visst, förälskelsens rosa moln bäddar in mig och det är njutbart. Men mer är det inte. Jag vet det. Jag har varit här förr. Känt ungefär likadant, mått ungefär lika. Varit i samma skimmer och sett redan på förhand att det är just bara skimmer och inte så mycket mer.

Men när slutet närmar sig är det inte mycket till tröst.