try to remember

Jag tror att vi måste byta barnveckor, för nu har jag dem dels mina mensveckor, dels mina pms-veckor. HAHA! Det är nästan roligt. Stackars barn.

I övrigt har jag en konstant hög stressnivå denna september. Kortisol och adrenalin som liksom aldrig får utlopp, jag är så hyper att jag nästan sitter i taket vissa kvällar. Svårt att sova, svårt att varva ner, nästan bryta-ihop-panik ibland. Jag har jobbat mycket i september, det blir totalt sett inte övertid för jag jobbar en del halvdagar, men ändå, att jobba alla dagar utom lördagar sliter.
Detta och pre-teens är som bäddat för majsiga konflikter.
En dag sa jag till barnen "bli inte ledsna eller oroliga, men jag är trött och utarbetad och min ventil är att gråta. Det är alltså inte något särskilt som har hänt men nu tänker jag lägga mig i sovrummet och vara lite ledsen."
Och så gjorde jag det. Grinade som en tok.

Mhm. Och annars då, annars är jag omgiven av fina människor, flera goda gärningar har liksom trillat i knät på mig och jag är evigt tacksam. I helgen var jag på fest och först kände jag mig stört awkward men sen blev det bättre, jag hatar att mingla och jag skakade hand med cirka 25 främlingar utan att minnas vad en enda hette, men sen var det en avslappnad bordsplacering och jag hade min svintajta svarta klänning på mig och gick runt och tänkte att jag har en KILLER BOOTY och så blev allt gladare. Ibland tänker jag "far åt helvete vilken enorm röv jag har", men idag valde jag den bättre approachen.
Jag rökte och drack läsk och efter festen åkte jag och plockade upp mina barn hos min mor och så fortsatte vi hemåt till vår lilla stora lya i stan. Den som är en tvåa. Som jag gärna skulle vilja vore en trea. Åh. En trea. Ett eget litet rum till mig och ett eget till barnen. Men jag kommer aldrig att orka flytta igen? Jag kommer aldrig hitta en lika fin lägenhet. Så det kommer sluta med att jag sover i vardagsrummet. MEN JAG VILL INTE!