thursday never looking back

gäsp. igår kväll var jag på möte med rasklubben och det drog ut på tiden och det blev sent. kom väl hem vid halv elva, kanske inte så sent för andra, men för mig som stiger upp 04.30. dessutom kunde jag först inte somna och sedan sov jag dåligt, så när klockan ringde i morse kände jag mig mer död än levande. när jag vaknar (väcks) på morgonen så brukar jag försöka komma på något som ska hända under dagen, något som liksom gör att det känns lönt att stiga upp. jag stiger förstås upp ändå, även om jag inte kommer på en enda grej som känns meningsfull. men även om jag verkligen inte lever ett liv i sus och dus så kommer jag faktiskt nästan varje dag på någon grej som jag ska göra under dagen som känns lite kul eller spännande. men den enda bild jag kunde frammana i morse var hur extremt skönt det ska bli att få gå och lägga sig ikväll. så dagens plan är: jobba, hem, gå ut med hundarna, städa, byta lakan i sängen, duscha och sedan GÅ OCH LÄGGA MIG, skitsamma vad klockan är.

besöket hos sjukgymnasten i tisdags kändes någorlunda. den senaste teorin är nu att det finns eller flera lösa broskbitar som irriterar, vilket i så fall skulle förklara varför det bara gör ont ibland och inte jämt. och det skulle ju vara trevligt om det vore något som gick att GÖRA NÅGOT ÅT för en gångs skull. nu försökte sjukgymnasten manipulera knäleden så att biten/bitarna skulle flytta sig och inte vara i vägen, ibland funkade det tydligen att bara göra så. så där fick jag ligga på en brits och få benet vridet hit och dit, vilket inte var jätteskönt men bara det hjälper så kan jag stå ut med mycket. märkte väl dock ingen större skillnad, åtminstone inte omedelbart, men igår löptränade jag och det kändes bra. idag hugger det lite, men inte så farligt. summan är i alla fall att jag ska fortsätta med sjukgymnastiken och löpträningen och så ska vi ses igen om ett par veckor och utvärdera.

det var väl allt av vikt och värde för stunden. dagens målbild är alltså säng och sömn, så det blir väl inte mer avancerat än så.