Han tog min hand och sen pussade han mig på pannan. Det var så det började. Jag kan inte minnas att någon någonsin pussat mig på pannan sådär förut. Och det där pirret som fanns sedan tidigare har nu vuxit sig så mycket större att det nästan värker i hela kroppen. Det går liksom inte att ta miste på att Elaine gått och blivit hejdlöst förälskad i den här mannen som tycks vara som en skänk ifrån ovan. Håll alla tummar och tår att det äntligen ska vara min tur att få vara lycklig med någon. Jag önskar det så av hela mitt hjärta. Så, snälla universum. Det jag önskar. Det kan jag väl få?