Mammahjärtat + mage

Inte är jag då nån pjoskig mamma. Men jag gillar inte när mina ungar är ute och far, så är det bara! Det händer så mycket otäckt - jag tänker mest på trafiken, men det finns ju annat också. Nu ska yngsta dottern bila till Geneve för en hundutställning. Hon har en god chans till placering - hanen blev världsvinnare förra året - så jag förstår ju att hon vill åka bara för den skull. Och sen strulet hemmavid - för att göra en lång historia kort så har hon larmtelefon och grannbröderna har kontaktförbud, men trots tre stora hundar och två valpar till skydd har hon sovit urdåligt sen detta drog igång. Så visst behöver hon koma bort. Men jag kommer att känna mig orolig tills hon är hemma igen i nästa vecka nån gång. Och det är ju inte som om jag inte var orolig förut så det räcker. Jag menar älsklingen och hans epilepsi där man ju aldrig vet hur eller när eller om något ska hända.
Min krångliga mage tror jag har med det här sista orosmolnet att göra, det med hotelserna mot dottern alltså. Den var inte bra innan heller, men uthärdlig. Sen ballade den ur när trasslet med de galna bröderna bröt ut. Nu har det lugnat sig, och det har magen också. Förvisso har jag slutat med laktos och gluten också, åtminstone nästan. Dragit ner på kaffe också. Det verkar som om magen klarar av ett orosmoment i taget men inte mer!