Blir lite irriterad på mig själv över att jag inte tar mig tid att skriva här, nu sitter jag på jobbet och gör ett nödinlägg och det känns inte optimalt. Det känns inte optimalt att jobba överhuvudtaget, är väldigt osugen på hela den grejen men man måste visst göra såna vuxna grejer som att jobba för att ha råd att vara med sitt barn ibland.
Har ångest inför förskolestarten samtidigt som jag tror att lilla A fixar det bra. Bara det finns någon som är snäll mot henne, nån som kan trösta, nån som kan vara där för henne de timmarna vi inte är det och sen hämtar vi tidigt och får eftermiddagar tillsammans. Fint. Dock är jag orolig att jag inte kommer få något gjort på jobbet men ändå förväntas jobba typ heltid...dilemmat.
Därför borde jag väl återgå till att göra nytta nu helt enkelt. I helgen ska lilla A:et sova utan oss för första gången, det är pirrigt men ska bli så galet skönt att få sovmorgon så jag blir helt till mig bara att tänka på det.