Mitt håriga 80-tal

80-talat.
Det där fullspäckade årtiondet när det kom till stil, mode och trend. Kanske beror det på att jag höll på att växa upp mitt i det som gör att jag tycker det innehöll så mycket. Men jag tycker att de efterföljande årtionden inte alls kan tävla med 80-talets massiva och många modetrender. Det var kläder, hår, smink och smycken. Lagom fanns det inte gott om på den tiden. De starka neonfärgerna. För att sen slå helt över till pastell. Jisses så mycket pastell det gick att fIngeå på en och samma människa på 80-talet. Grått vet jag inte om det var uppfunnet på den tiden. Svart och vitt var till för att skapa kontraster, inte för att tona ner.

Jag upplever att unga tjejers hårmode de senaste... ja, 20 åren kanske rent av, har varit långt hår. Inget mer. Eller ja, det var en period då det skulle vara plattångat också. Nu var det längesen jag bläddrade i en skolkatalog, men om jag bara gissar så ser tjejernas hår nästan likadant ut år efter år. Långt. Långt. Långt. Benan flyttar plats. Ungefär.

80-talets hårstilar. Jisses. Vi hade de kortklippta synthfrisyrerna. Och den där flätan som satt bak i nacken. Cindy Louper-galet färgat hår. Punken var väl utbredd, men den är väl kanske inte riktigt en modefluga på samma sätt. Vi hade stubblugg, följt av spretlugg som en byttes ut till... oj, vad kallade vi den jätteluggen som följde? Sprejlugg? En stor historia som sprejades till absolut stelhet. Och de där hundöronen. Då kammade man håret i sdorna utåt samtidigt som man sprejade så ozonhålen växte, och vips hade man ett hår som påminde om hunden Ladys öron. Det var MYCKET snyggt ett tag på 80-talet.
Sen hade vi ju den fantastiska stubben. Som inte på något sätt är en stubb. Den fick gärna vara 5 cm hög och fick ett stående uttryck genom samma ozonfarliga sprej som dominerade 80-talet. I samband med stubben gjorde även hockey-frillan ett ordentligt avtryck i historien. För ja visst, hockeyfrillan har ju varit SNYGG. Och TUFF. Både tjejer och killar gick med frillan. Hockeyfrillan var så inne ett tag att endast punkarna var ursäktade för att inte ha den.
Sen har vi ju slingorna. Jisses. Aldrig har det slingats hår som på 80-talet. Nu för tiden när man går till frisören pratar den samme om naturlig look, high lights och att få in lite rörelse i håret. På 80-talet skulle allt vara disco. Slingorna också. Det skulle synas att det inte var äkta.
I detta späckade årtionde, då sprejtillverkare måste ha varit lika rika som Bill Gates är nu, så fanns det faktiskt plats för lite mer avslappnad stil. Men stil var det likväl. Jag sätter tiden till en si så där runt 83. Filmen G var bland det ballaste som fanns. Jag var för liten, så om jag gick på bio så var det helt andra filmer jag såg. Men det spelade ingen roll. 80-talets mode nådde de flesta.
Frisyren jag tänker på krävde ingen sprej, igen mousse, igen gelé. Det var en kort frisyr på utväxt. Luggen var ganska perfekt irriterande i ögonen. Håret gick över öronen och nacke var inte kortklippt men inte heller någon hockey. Man hade en naturlig mittbena och skapades genom att man tog tumme och långfingret, placerade dem i varsitt hörn av pannan, sen drog man fingrarna genom håret så att luggen fördes bakåt. Hela rörelsen kunde gärna få avslutas med en lätt skakning på huvudet så håret fick ett fint flow när det föll ner. Frisyren var tuff, modern och stil. Fingerrörlsen genom håret minns jag att man stod och tränade framför spegeln för att den skulle bli så tuff som möjligt.
Får ni inte fram bilden i huvudet? Niklas Wahlgren i filmen G. Där har ni frisyren. It was the shit på den tiden. Niklas Wahlgren var för övrigt en kille som ansågs snygg och läcker. Kanske inte orsakade nerrivna kravallstaket av glana tjejer, men hade sin beskärda del av utvik i tidningen Okej.

Och om ni nu undrar varför denna 80-tals tillbakablick så är det för just den frisyren. Varför har den aldrig blivit modern igen? Tänk om den hade varit cool nu. Jag ÖNSKAR att den vore jättecool nu. En frisyr som man gick till frisören och bad att få. För just precis som Niklas Wahlgren i filmen G från 1982 så ser jag ut i håret nu. jag håller på att växa från kort frisyr till en trevlig page. Men innan man når pagen så måste man igenom den här frillan. Och det är fan i mig lögn att göra något snyggt med den. Efter som man vill uppnå en tjock fin frisyr i slutenden så går håret inte att tunna ur. Eller klippa upp. Luggen vill gärna bilda ett McDonalds-M i pannan. Hårspännen avhjälper ju detta, men med resultat att man ser ut som en tönt. På måndag börjar jag jobba.
Jag skulle så gärna ha sett att jag gick dit med nytvättat hår. Och när jag kliver in innanför dörrarna tar jag tummen på långfingret i en tuff rörelse och drar luggen åt varsin sida och vidare genom håret. Och alla skulle tycka att jag var en jäkla trendig morsa.

Något säger mig att det inte kommer hända. Men det hade varit roligt. Den här frisyren har ju varit snygg en gång. Det borde kunna ske igen. Om jag vore Peter Siepen hade det kanske kunnat gå hem.
Nu får jag snällt sätta hårspännen i håret. Överleva. Och hoppas att min frisör kan åstakomma underverk när jag går dit den 12e.