Förra året hade vi en resa till Österrike inplanerad. Den gick i stöpen när Älsklingen fick ett anfall av det värre slaget, s k Status Epilepticus. Jag tillbringade hela sommaren med att trava fram och tillbaka i sjukhuskorridorer känns det som - han var inlagd tre gånger (och en fjärde i våras) och tillbringade även ett par veckor på ett korttidshem.
Den här sommaren har vi inget inplanerat. Jag tänkte att vi kunde göra små dagsturer till trevliga ställen - helst dit hunden kan följa med - men jag tror inte det blir så mycket med det heller. Han sover dåligt, hans kropp värker, han har svårt att gå och ingen ork.
Bara att komma i och ur bilen är jobbigt för honom.
Det är så orättvist att han ska ha det så jobbigt.