Jag säger inget

En kollega och FB-vän skriver så rart till sin man på deras 20-årsdag. Riktigt hjärtknipande. Och hon är verkligen värd att få vara lycklig (ja, det är vi väl alla!) och jag skulle vilja skriva något snällt, någon lyckönskning eller så. Men samtidigt - när jag och mitt ex firade vår 20-åriga bröllopsdag var vi också lika lyckliga! Att vi skulle gå isär var otänkbart! Han var världens bästa man och pappa, vi var varandras bästa vänner och allt sånt där. Förr hade jag väl trott att pianot skulle hoppa upp och bitas...
Ja, ja, det var då det.
Fem år senare fanns inget kvar att fira.

Nu är det över 20 år sen, och goda vänner är vi fortfarande, som väl är. Och jag vill då visst inte byta bort det jag har nu. (Även om jag förstås önskar att Älsklingen hade fått förbli frisk.) Men jag blir ändå lite sorgsen till mods och hoppas att alla de som nu är så lyckliga som vi var då ska få fortsätta att vara det. Men... om vi som hade det så himla bra kunde gå isär, då tror jag att risken är lika stor för väldigt många andra. Fast sånt säger man ju inte.