Skvaller

Igår midsommar. Folkdanslag och stång. Picknick med vänner.

Jag har ju fått barn för tre månader sedan, och inte hängt med i umgänget så som innan. Och innan, i slutet av graviditeten, var jag ju också lite inåtvänd.

Men ändå. Jag har inte varit på Mars. Det handlar om ett par månader.

Ändå märker jag att mina vänner skvallrar, eller nej, till och med pratar skit, på ett jobbigt sätt, som inte känns okej.

Jag pratar ju också om folk och brukar hända rätten till det. Alla gör det. Helt normalt.

Men riktigt så här... elakt? Har det svängt så fort? Har det alltid varit så, och har jag blivit mesig och blödig sedan jag fick barn? (Folk pratar ju om det, och jag har inte märkt något särskilt, tycker jag, men vad vet man?).

Jag ska känna in det här när jag ska sätta ner foten också. När det blir för mycket och när det inte räcker att man inte pratar; när den som tiger samtycker.

Eller så hoppas jag att det var någon sorts engångsföreteelse, igår. Det är nog bättre, så här långt. Då slipper jag fundera på vad som sägs om mig...