Semestern hägrar.

Idag är det mindre än 2 veckor kvar innan semestern. Efter semestern ska jag jobba 2-3 veckor innan jag byter arbetsuppgifter.
Snart semester i komination med jag-ska-inte-fortsätta-med-det-här. Det suger. Det finns få saker som funkar så bra att få ner motivationen till noll.
Jag har tröttnat så totalt på vad jag pysslar med nu. Och givetvis står vi inför en rörig sommar där jag kommer tillbaka mitt i den värsta röran.

Så nu sitter vi alla och fösöker preppa för sommarens kaos. Instruera alla som ska vicka för varandra. Lägga upp planer hur allt ska lämnas från person till person genom hela sommaren. Och så alla de där sista-minuten-super-panik-grejerna. Som så klart är bland de viktigaste sakerna av alla. Hur vi nu kan ha glömt dem bara så där?

Jag bara vill inte. Jag vill hålla andan i 8 arbetsdagar till och hoppas att allt bara magiskt löser sig. Synd att magi inte är vad vi sysslar med här.
Så tar jag mig en timme att prata med projektledaren för nästa uppdrag jag ska ta. Jag vet att lyckan inte bor där. Allt är inte perfekt, bara annorlunda. Men det låter som ljuv musik när han berättar och ritar på tavlan. För allt jag hör är allt jag slipper.
Hahaha... det är ju så klart inte vad han ritar på vita tavlan. Han ritar allt han vill att jag ska göra. Allt de inte vet hur de ska fixa. Problemen med andra ord.
Men nu är jag i avslutsfas och jag kan inte alls ta in problemen. Klarar bara inse vilka av mina nuvarande problem som kommer bli någon annans.

Semester. 5 veckor utan en endaste plan. En del av mig känner mig lite oroad att vi bara kommer snickra och bygga hemma. Men större delen av mig njuter av att inte ha en endaste plan att försöka genomföra.
Men först måste jag traggla mig igenom dessa skitdagar jag har framför mig.