Försöker jobba hemma.
Jazzie 2013-06-14 11:54 (inga kommentarer)
Vi ska på studentmotagning idag vilket innebär att jag bara jobbar halvdag. Räknade ut att jag skulle få mer tid till jobb om jag jobbade hemifrån. Dessutom skulle vi få det lättare när vi väl skulle åka iväg till mottagningen.
Att jobba hemma funkar så otroligt dåligt.
Jag har två barn som inte alls förstår att mamma är hemma men inte tillgänglig. Framför allt Tusse har svårt att acceptera det. Så när jag stänger dörren in till kontoret ställer hon sig utanför dörren och gråter. Sambon plockar bort henne. Men i princip har hon grinat hela förmiddagen. Utom stunden Sambon tog ungarna och åkte och handlade. Det blir ju inte bättre av att det är pissväder så det inte är mysigt att gå ut.
Jag har gjort det jag måste på jobbet. Men det blir inga fler gånger hemmajobb innan båda ungarna har börjat på dagis.
Det är tydligen bara 2 veckor kvar till semester. Hur sjukt är inte det.
Att jobba hemma funkar så otroligt dåligt.
Jag har två barn som inte alls förstår att mamma är hemma men inte tillgänglig. Framför allt Tusse har svårt att acceptera det. Så när jag stänger dörren in till kontoret ställer hon sig utanför dörren och gråter. Sambon plockar bort henne. Men i princip har hon grinat hela förmiddagen. Utom stunden Sambon tog ungarna och åkte och handlade. Det blir ju inte bättre av att det är pissväder så det inte är mysigt att gå ut.
Jag har gjort det jag måste på jobbet. Men det blir inga fler gånger hemmajobb innan båda ungarna har börjat på dagis.
Det är tydligen bara 2 veckor kvar till semester. Hur sjukt är inte det.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte