loppångest

om några timmar ska jag springa Blodomloppet och jag inser igen varför jag inte har sprungit något lopp på drygt 20 år. Jag blir otroligt stressad av tanken på att springa och mäta mig med en massa andra människor.

under barndomen och tonåren var jag rätt bra på att springa. Jag vann med några få undantag kommunens skoltävlingar i långdistanslöpning och de gånger det gick dåligt var när jag hade för höga förväntningar på mig själv, så att jag gick ut för hårt i början.

Ikväll ska jag springa 5 km, vilket kändes rätt bra när jag anmälde mig men nu hade jag hellre sprungit en mil. En mil är nämligen lite av en bedrift i sig, då behöver man inte ha en bra tid. Som det är nu så springer jag ju 5 km sådär 2-3 gånger i veckan och därför ligger pressen på mig att springa fort.

Och det känns inget kul, för jag vet att risken då är stor att jag tar ut mig för mycket i början och knäcker mig.

häpp