Nåt måste vi gjort rätt...

kicko 2013-05-12 15:50 (7 kommentarer)
De senaste dagarna har jag stött på flera diskussioner där folk liksom hävdat att deras barn är på ett visst vis tack vare nåt de gjort... Burit dygnet runt, "lärt" sova själv redan på BB, rutinpottat och slutat med blöja innan ettårsdan, låtit barnet ha blöja tills hen sagt till själv att det är dags att sluta, skrutit med att inga av ens barn fått utbrott och skrikit för att få sin vilja igenom ...
Det spelar självklart in hur man bemöter sitt barn men allt man gör gör man ju ändå utifrån barnets egna förutsättningar. Jag tycker det lätt blir så förmätet när folk liksom pådyvlar sin metod som nån universallösning för lugna/välartade/trygga/whatever barn.

Vi blir de föräldrar våra barn behöver. Det som funkar på min unge funkar inte nödvändigt för en annan. Och det händer rätt ofta att barn blir alldeles fantastiska mer eller mindre av sig själva - om de bara ges utrymme för det!

Är det så att det är svårt att komma ihåg ibland, eftersom man liksom står sig själv närmast? Eller att det är så självklart att man hoppar att kommunicera den biten?
Jag brukar mest bita ihop och hålla mina kommentarer för mig själv (särskilt när J var yngre och jag kände mig som ett UFO som gärna hade tygblöjor, sjalade, körde babytecken (vilket ungen mer eller mindre sket i eftersom han hade fullt upp med att ta sig framåt), inte slutade amma vid 6 månader och gav ungen plockmat) men ibland skulle jag bara vilja fråga. Tror du att ditt barn hade blivit en skrikig tjurskalle om du hanterat henne annorlunda? Tror du att ditt barn hade varit mindre trygg om du burit mer/mindre? Eller är det helt enkelt bara sån hen är, och du gett utrymme för det på ditt vis? Och att kanske andra vägar faktiskt kan leda fram till samma resultat. Med ett annat barn, i en annan familj, med andra förutsättningar.
Äh. Jag är nog bara känslig. För egentligen vill jag ju inte tro att folk är så von oben som det kan låta ibland.

Smilla

Jo, en del är precis så von oben. Mina ongars gudmor fattade inte att vår äldsta onge var långt mycket mer nyfiken, svårtyglad och självständig än gudmors egen dotter. Inte förrän gudmor fick barn nr 2 som fick vår onge att framstå som stillsam... Men när hon väl fattade så bad hon om ursäkt.

2013-05-12 15:56:33

alvis

Word! Känner jag när jag läser det här. Jag tänker som du, vi blir de föräldrar som passar våra barn och det här vi ju helt rätt i men att tro att en metod är lösningen för alla är bara så irriterande.

2013-05-12 20:44:11

tori

Håller med!

2013-05-12 21:54:14

Jazzie

Fast vaddå, om någon har fått sitt barn pottränad och blöjfri vid ett års ålder så är det väl ändå förälderns insats som har spelat roll. Sen att det kanske inte hade funkat på ett annat barn tar väl inte bort det faktum att föräldern ändå har lyckats med just detta barn. För hade föräldern inte pottränat ungen så hade ju hen knappast varit blöjfri av sig själv vid den åldern.

Jag tycker föräldrar har ett jätteansvar. Och man kan väl inte bara behöva bära ångesten för allt man gör som inte är rätt. Man måste väl också få känna att något som man gör i sitt föräldrarskap blir riktigt lyckat också.

Sen håller jag helt med att det verkligen inte finns en universal lösning.

2013-05-13 09:50:26

kicko

@Jazzie: Jamen visst är det så att föräldrarnas insats räknas - och för dem kanske det var värt massor att ha ett blöjfritt barn, tex. Men det kag stör mig på är folk som liksom "åh, vi pottade lille Otto redan på BB och BVC säger att de aldrig sett på maaaaaken till tryggt och harmoniskt barn, blablabla" eller "jag har aaaaalltid förklarat mina beslut för Märta-Stina och hon har aaaaaldrig fått några utbrott när vi sagt nej till henne". Nä, men det kanske inte är en sån unge helt enkelt? Jag har en systerdotter som lätt skrek i en timme när hon inte fick som hon ville fram tills hon var 3-4 och började låsa in sig på familjens enda toalett istället. Hon GICK inte att avleda. Det enda sättet att få tyst på henne hade troligen varit att hålla henne under vattnet tills det slutade bubbla...
Men det är nog som @Smilla säger - många förstår inte att alla barn inte är likadana förrens de får en sån unge själva...

2013-05-13 19:40:19

Anni

Jag är helt övertygad om att det är barnen som uppfostrar sina föräldrar... :-)

2013-05-13 21:32:19

Bella

Fast jag har väldigt svårt för ordet lyckats när det gäller barn. Det är något jag jublar över om jag lyckas hålla krukväxter vid liv en längre tid. Mina barn är individer och väldigt bestämda sådana. Jag är vansinnigt frustrerad över hur alla envisas med att berätta för mig hur våra barn skulle varit om vi "gjort rätt". De är väldigt livliga och företagsamma och envisa så till den milda grad. Men det behöver inte vara något negativt i alla lägen. Sover på nätterna gör de inte och de vägrar äta det mesta, och visst är det enormt jobbigt. Men de är å andra sidan väldigt lätta att lägga på kvällarna och är oerhört lätthanterliga hos doktorn och gapar glatt när man sträcker fram äcklig medicin för att ta några exempel. HUR har du GJORT får jag genast höra då. Men alltså, lika lite som jag tycker det är mitt fel att de sover oroligt och är sjuka stup i kvarten, tycker jag att det är min förtjänst att de är lätthanterliga med andra saker. De är sådana och visst präglar vi och påverkar genom att vara deras föräldrar, men de är ju inte något slags formbara mähän som ska passas in i en mall?

2013-05-14 08:28:06


Info
Namn
Kicki
Född
-
Hemstad
Nkp
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2003-02-13
Antal texter
803
Övrigt
Valspråk

Never underestimate the power of human stupidity

Utmärkelser
  • Hypodeas jultävling 2005
  • Lövtävlingen 2006
  • Lövtävlingen 2007