Hej vinter!

Och HEJ! bihåleinflammation!
Aj.
Och så jävla mkt vinter är det ju inte i den här stan än, den lilla snö som faller smälter bort på en gång. Jaja.

Ungen börjar prata i rasande fart. Det har börjats med tvåordsmeningar (även om den vanligaste än så länge är AKTA, mamma! när jag står ivägen) och dyker upp nya ord varje dag.
De asfalterar om huvudgatan ovanför oss och liten plutt är helt lyrisk över alla stora maskiner och det krävs en del lirkande för att få honom att vinka hejdå till dem så att vi kan gå hem. Mamman är inte riktigt lika impad och fryser mest...
Novembermörkret ligger kvar som en blöt yllefilt över mig och orken lyser med sin frånvaro, men med ena foten framför den andra går det ändå framåt i tillräcklig takt för att inte snubbla eller sjunka. Gott så.