nä, men idag är väl ingen speciellt kul dag. dålig nattsömn, måndagsmorgon ihop med (tror jag) pms känns inte som någon bra kombination.
vi blev osams igår kväll, sådär dumt och onödigt och om en skitsak. men allvarligt. jag TAR fan inte att bli anklagad för att vara otrevlig när det är HAN som börjar snäsa, och jag blir fan sur när jag blir anklagad för att "jämt" avbryta, när det är HAN som är mästarnas mästare i konsten att aldrig låta en tala till punkt. och okej, jag var väl kanske inte så resonlig, men varför är det ALLTID jag som måste vara så jävla resonlig, ta första steget till försoning, vara självkritisk, be om ursäkt, whatever. PALLAR INTE. inte nu. jag har levt så länge på marginalerna av mitt tålamod och jag har inte hur mycket resurser som helst faktiskt. och det är förstås inte hans fel att det är som det är på mitt jobb, men så tycker jag lite att NÅGON slags jävla hänsyn eller förståelse för att man har det jobbigt kan det väl ändå finnas? men nä.
sover dåligt, kommer till jobbet, får stryka alla lediga dagar inom överskådlig framtid i jobbkalendern. ja, inte lördagar och söndagar förstås (tack och lov), men nu kommer det ju lite klämdagar och är det någon som är i behov av lite extra ledighet så är det jag. men nä. och folk pratar om semesterlistor som ska fyllas i och jag har mest av allt lust att börja gråta (pms var det ja) för jag vet ju inte ens om jag FÅR någon semester. eller jo, det är klart jag får, men jag vet inte längre när och fan vet hur det ska lösa sig med bemanning, och det är ju lätt att säga att det är chefens problem och inte mitt, men om det inte löser sig så är det ju ändå jag som får ordna upp allting efteråt och jobba som ett litet as, been there, done that åtskilliga gånger och det är fan inte speciellt kul.
jag och min chef har möte med ett bemanningsföretag imorgon, och det är ju förstås bra, men jag känner bara sån OLUST, jag har lite tappat tron på mänskligheten; det känns som att finns det en knäppskalle så nog fan ska den hamna hos mig, liksom. och hur fan ska jag hinna lära upp någon ny när jag inte ens hinner med att göra det jag ska fastän jag jobbar över i princip varenda dag? FAN.
och så den här Z-soppan/såpan. den tar ju aldrig slut, och hur svårt ska det bara vara att informera oss berörda om vad som egentligen händer? det senaste vi hörde var att uppsägningen kommer att bli av, men att det dividerades om detaljer i kontraktet. men ingen kan säga när det ska vara klart. alltså, är det så jävla orimligt att säga att ett beslut ska vara fattat senast då och då? och visst, jag fattar ju att det är jobbigt för Z-chefen, jobbigare än för oss andra. men den här ovissheten är inte speciellt kul att gå omkring i heller, och inte att behöva dra ut varje smula information med tång ur de som sitter inne med densamma. det är väl för FAN bara att öppna munnen och säga hur landet ligger?
så jävla less på allting just nu.